Expedition isberg

Nu när våren är här kan jag inte undgå att sakna vintern lite granna. Så för att desperat hänga kvar vid det falnande minnet av vintern kommer här en rapport från “expedition isberg”.  Expeditionen ledde ut på Vätterns is i närheten av Spakås, deltagarna var farsan och jag själv.

 

Farsan och jag…

 

Ljuset som strömmade ut ur ishögarna var speciellt men svårt att fånga på bild och bör upplevas på plats.

 

Allt klättrande gör ju att det börjar kurra i magen och det åtgärdas snabbt och lätt med en ost och skink-macka. För att släcka törsten och få lite extra värme dricks varm saft. Allt detta avnjutes i en dalgång mellan isbergen.

 

Farsan med kameran i högsta hugg på “bergskedjans” högsta topp vilken uppskattningsvis var 8 meter över Vätterns istäckta yta.

 

Har ni någon gång möjlighet att klättra i dessa isberg och uppleva det härliga ljuset så tycker jag ni ska passa på.

 

Svanarna kikade förbi och kollade läget…

 

Is & Blod

Jag och farsan tog en tur på Vättern idag. Inte mycket till fotoväder men helt perfekt väder för att vara ute. Det hör inte till vanligheterna att jag är ute och går på Vättern men det visade sig att denna dagen skulle bli mycket speciell…

Innan vi ens anlänt till Vätten hördes ett konstant brummande/mullrande/morrande ifrån sjön. En tydlig hälsning om vem det är som bestämmer här i trakten.
Väl ute på isen var mullrande ännu tydligare men isens tjocklek kändes betryggande. Sprickor från spänningar i isen fanns ju överallt men när dom bildades precis under mina fötter med ett ljudligt knakande slog allt hjärtat ett par extra slag. Vid ett tillfälle brakade och knakade det till ordentligt och en spricka drog fram precis mellan mig och farsan varvid jag förflyttades en decimeter närmare Östergötland utan att ta ett steg…

Vet inte om jag var otrevlig men min skugga höll sig på sin kant i alla fall…

Som sagt så var det inget fel på vädret. Till vänster skymtar Omberg…

Jag trivdes som fisken i vattnet ovan isen men någon som var i vattnet men inte verkade trivas som fisken var denna bumling som försökte slå hål på isen och ta sig upp…

En val som hoppar högt över vattenytan och en säl som leker med bollar…
Inte behöver man åka till Nordens ark för att se ovanliga djur 😉

Det är ju ganska kargt ute på Vättern men lite växtlighet syntes till i alla fall…

Sedan var det dags för fika med kaffe kokat över öppen eld och efter det hemfärd.
På väg tillbaka ser jag en skridskoåkare långt ute på isen som verkar ha tagit sikte på oss. När skrinnaren kommer fram frågar han om vi är verkliga… Han har solglasögon på sig men det ena glaset saknas. Hela ansiktet är blodigt ögonbrynet är tilltygat och svullet det ser ut att saknas en stor bit av överläppen och blodet droppar ner på isen. Skridskoåkaren säger att han har tappat minnet och frågar flera gånger vart han är och vilken dag det är men det verkar inte fastna för han frågar snart igen. Vi klär på honom jackorna som han har i sin ryggsäck och jag hänger den sedan på magen för på ryggen hänger ju redan alla kameraprylar.

Vi börjat att transportera oss tillbaka till vår utgångspunkt medan farsan ringer 112. Mannen är lugn och klarar att ta sig fram för egen maskin men kan inte förstå vad han gör här och framför allt varför han är ensam. Detta är min första kontakt med minnesförlust och det hela känns mycket märkligt. När vi avverkat de uppskattningsvis 3 kilometrarna till vår utgångspunkt syns räddningstjänstens fordon komma åkandes på den lilla vägen ner till sjön. Räddningsmanskapet tar hand om mannen och han får värma sig i en av deras bilar. Efter att de har kontaktat hans fru verkar det som om att dom varit flera personer som utgick  ifrån Askersund. En kvart senare kommer ambulansen och för iväg mannen till sjukus…

Man kan ju bara spekulera i vad som har hänt och var de övriga personerna i sällskapet är. Räddningspersonalen lämnade över ärendet till polisen. Hoppas att allt löser sig lyckligt tillslut.
På det hela taget så har det varit en extraordinär dag med många olika intryck…